Det vetenskapliga tänkandet
En vanlig missuppfattning när man pratar om vetenskap, är att vetenskap är något som bara forskare kan hålla på med. Det finns en tanke om att labbrocken, de bubblande vätskorna och datoruträkningarna är det som gör vetenskap. Detta kunde inte vara längre ifrån sanningen.
Vetenskap är inte en produkt, såsom medicin eller en ny dator. Vetenskap är istället ett sätt att ställa frågor och ett systematiskt sätt att söka svar. |
Tanken med denna lektion är att träna oss i att tänka mer kritiskt och systematiskt. Under lektionen går vi igenom tre begrepp: Deduktiv slutledning, Induktiv slutledning och Entymem. Vi använder sedan dessa på en forumtext om kosttillskott, för att se hur människor på olika sätt kan komma fram till slutsatser.
Deduktiv slutledning innebär ett logiskt resonerande, där steg bygger på varandra och leder fram till en slutsats. Fördelen med att resonera så är att det inte finns någon svaghet i hur man kommer fram till sin slutsats (tanken är alltid helt logisk). Nackdelen är, att bara för att tanken är logisk, betyder det inte att premisserna (antagandena) är sanna. Har vi fel i våra antaganden är slutsatsen självklart också oriktig. Ett klassiskt exempel på en deduktiv slutledning är:
Premiss 1: Alla människor är dödliga
Premiss 2: Sokrates är en människa
Slutsats: Sokrates är dödlig
Observera här hur vi kan ha fel om ett antagande är fel. Låt säga att det finns odödliga människor, eller att Sokrates inte är en människa. Då är inte längre slutsatsen "Sokrates är dödlig" nödvändigtvis sann.
Deduktiv slutledning innebär ett logiskt resonerande, där steg bygger på varandra och leder fram till en slutsats. Fördelen med att resonera så är att det inte finns någon svaghet i hur man kommer fram till sin slutsats (tanken är alltid helt logisk). Nackdelen är, att bara för att tanken är logisk, betyder det inte att premisserna (antagandena) är sanna. Har vi fel i våra antaganden är slutsatsen självklart också oriktig. Ett klassiskt exempel på en deduktiv slutledning är:
Premiss 1: Alla människor är dödliga
Premiss 2: Sokrates är en människa
Slutsats: Sokrates är dödlig
Observera här hur vi kan ha fel om ett antagande är fel. Låt säga att det finns odödliga människor, eller att Sokrates inte är en människa. Då är inte längre slutsatsen "Sokrates är dödlig" nödvändigtvis sann.
Induktiv slutledning innebär istället att vi använder observationer för att dra en slutsats. Fördelen med att göra så är att vi alltid har de mest underbyggda slutsatser vi kan ha. En nackdel är dock att vi aldrig vet om det finns mer att veta, en observation som motsäger de tidigare och tvingar oss att ändra vår slutsats. Ett klassiskt exempel på en induktiv slutledning är:
Observation 1: Svanen är vit Observation 2: Svanen är vit Observation 3: Svanen är vit Observation 4: Svanen är vit Slutsats: Svanar är vita |
Observera här hur vi dragit en slutsats enbart med hjälp av de svanar vi sett. I det här fallet så vet vi att slutsatsen är fel, för det finns svarta svanar. Men i Europa, där man skapade detta exempel, såg man aldrig några vita svanar. De lever nämligen i Australien.
Entymem är ett begrepp som skapats inom retoriken för att visa hur vi ofta använder ofullständiga deduktiva slutledningar när vi pratar med varandra. Ofta är det opraktiskt att förklara varje steg i en tankegång, men det kan också vara så att vi inte vill förklara varje steg - för att det kan visa att vår argumentation egentligen är svagare än vi vill visa. Ett exempel från en klassisk reklam för choklad är "Tag det rätta, tag Cloetta". Ställer vi upp detta i en deduktiv slutledning får vi följande:
Premiss 1: Tag det rätta
Premiss 2: ...
Slutsats: Tag Cloetta
Vi ser att det saknas något för att resonemanget ska vara fullständigt. Fyller vi ut luckan får vi:
Premiss 1: Tag det rätta
Premiss 2: [Cloetta är det rätta]
Slutsats: Tag Cloetta
Nu kan vi se att antagandet att Cloetta är den rätta chokladen, som är det lättaste att säga emot, är argumentet som inte kommer fram. Den här typen av resonerande ser vi hela tiden i samhället, ibland då vi inte får mer än ett enda antagande, men ändå ska komma fram till en slutsats. I de fallen är det än mer viktigt att de som kommunicerar delar samma sätt att se på världen. Ett exempel på detta kan vara det fördomsfulla påståendet "Jag vill inte lämna cykeln olåst, vi har invandrare i området". Ställer vi upp detta i en slutledning får vi:
Entymem är ett begrepp som skapats inom retoriken för att visa hur vi ofta använder ofullständiga deduktiva slutledningar när vi pratar med varandra. Ofta är det opraktiskt att förklara varje steg i en tankegång, men det kan också vara så att vi inte vill förklara varje steg - för att det kan visa att vår argumentation egentligen är svagare än vi vill visa. Ett exempel från en klassisk reklam för choklad är "Tag det rätta, tag Cloetta". Ställer vi upp detta i en deduktiv slutledning får vi följande:
Premiss 1: Tag det rätta
Premiss 2: ...
Slutsats: Tag Cloetta
Vi ser att det saknas något för att resonemanget ska vara fullständigt. Fyller vi ut luckan får vi:
Premiss 1: Tag det rätta
Premiss 2: [Cloetta är det rätta]
Slutsats: Tag Cloetta
Nu kan vi se att antagandet att Cloetta är den rätta chokladen, som är det lättaste att säga emot, är argumentet som inte kommer fram. Den här typen av resonerande ser vi hela tiden i samhället, ibland då vi inte får mer än ett enda antagande, men ändå ska komma fram till en slutsats. I de fallen är det än mer viktigt att de som kommunicerar delar samma sätt att se på världen. Ett exempel på detta kan vara det fördomsfulla påståendet "Jag vill inte lämna cykeln olåst, vi har invandrare i området". Ställer vi upp detta i en slutledning får vi:
Premiss 1: Vi har invandrare i området
Premiss 2: ... Slutsats: ... En person som delar samma förutfattade meningar, kan då följa upp antagandet. Det skulle kunna ställas upp följande: Premiss 1: Vi har invandrare i området Premiss 2: [Invandrare stjäl cyklar] Slutsats: [Cykeln kommer att bli stulen i området] |